Att skriva

Människor skriver av olika anledningar. En del verkar vara författare med stort F. Det är själva skrivandet i sig som är drivkraften, och man har förmågan att skriva på olika teman, hitta på olika berättelser. Andra verkar mer se författandet som ett hantverk, ett jobb som man har för att försörja sig.
     För mig är kanske inte skrivandet en slump, men nästintill. Det som drivit mig har varit att jag velat säga och förmedla något, och det bästa sätt jag kunde komma på att göra det var genom texter. Jag kan liksom inte hitta på något på beställning, eller fantisera ihop något, och skriva om det. Det började med självförsvarsboken. Det fanns ingen sådan bok och jag tyckte att den behövdes för att fler kvinnor skulle kunna känna sig trygga. Boken om mamma skrev jag för att jag behövde skriva den för min egen skull. Inte egentligen för att "bearbeta" vad som hänt, utan för att jag ville att vårt liv tillsammans skulle ges en konstnärlig form. Kanske är den också en slags hyllning till henne - och även mig.
     Porr, horor och feminister kom till för att jag verkligen ville förstå varför frågorna kring kvinnor, sex, pengar och makt var så laddade i Sverige och F-ordet för att jag tyckte att feminismen fått så dåligt rykte och jag ville göra något åt det. Min avhandling är sprungen ur samma plats. Jag vill förstå vad sexköpslagen har för funktioner på olika platser och för olika aktörer - bortanför den politiska ytan och de uttalade motiven.
     Romantrilogin, mitt första skönlitterära verk, upplever jag likartat. Det är en berättelse som började ta form för över tio år sedan och som jag vill, och nästan behöver berätta. För min egen skull.
    Fast det är klart. Det är också härligt att få arbeta med något som inte framförallt syftar till att förbättra något - utan bara till att förnöja. 

Parallellt med mitt intellektuella skrivande arbetade jag under flera år med en romantrilogi - Berättelsen om Esmara som kom ut på Piratförlaget. Det kändes fantastiskt att få skriva något bara för att underhålla och beröra. Visst finns också politik med i boken, men debattörrollen ville jag lägga på hyllan. Inte bara för att den har sitt pris, jag hade sagt det jag velat säga i de frågor som engagerat mig. Istället siktade jag på att vara en snäll queer sagotant - som tog med läsare på hisnande äventyr. Nu är jag tillbaka till forskningen, men så snart det bara går kommer fortsättningen på Esmaras liv.
/Petra