Slagen man
Så kom den då. Den första svenska undersökningen om mansmisshandel.
Camilla Palmberg och Heidi Wasén från Sociologiska institutionen i
Stockholm har i examensarbetet Slagen man undersökt hur det är att vara
man och bli slagen av frun, sambon eller flickvännen.
Tidigare forskning, som för övrigt är mycket knapphändig, har främst
riktat in sig på i vilken utsträckning det sker. Palmberg och Wasén
ville istället ta reda på hur männen själva upplevde misshandeln, hur
den såg ut, hur de blev bemötta av omvärlden och hur kontakten med
myndigheten var.
De ska ha en eloge. Inte bara för att de vågar ta upp ett sådant tabubelagt område utan för att de kommer med nya rön.
Palmberg
och Wasén djupintervjuade sju män och identifierade fyra olika former
av misshandel, varav två verkar vara specifika för kvinnliga
misshandlare. Förutom fysisk och psykisk misshandel, identisk med den
misshandel slagna kvinnor rapporterat om, förekommer ekonomiskt
utnyttjande och psykisk misshandel kopplad till de gemensamma barnen -
fäderna blir berövade kontakt och modern talar illa om dem inför barnen.
En
annan skillnad är att flera av männen inte ens förväntat sig hjälp av t
ex mansjourerna. De få som vänt sig till dessa hade inte heller fått
någon hjälp - personalen hade inte kompetens att bemöta deras problem.
Myndigheterna reagerade också schablonmässigt menade männen, de trodde
inte på dem utan tog istället parti för kvinnan.
Omgivningen
verkade överhuvudtaget ha svårt att tro på att männen faktiskt blev
misshandlade. Kanske inte så konstigt eftersom fenomenet inte ingår i
vår världsbild. Tyvärr fick detta konsekvenser för männen. Det var lätt
för de misshandlande kvinnorna att polisanmäla dem för en mängd olika
påhittade brott, särskilt under vårdnadstvister. Männen såg inte heller
sig som "normala" män, eftersom "normala" män inte blir slagna.
De
senaste decennierna har mycket gott arbete gjorts kring
kvinnomisshandel, och de senaste åren har vi även börjat tala om
samkönad misshandel. Nu måste även denna typ av partnermisshandel
uppmärksammas, för som de misshandlade männen i undersökningen själva
säger: samhället måste förändras men inget förändras om man inte talar
om problemen.
(LO tidningen)