Popovas bok hotar den rådande diskursen

Att Susanna Popova skrivit en bok om "elitfeministerna" har säkert inte undgått många. Däremot är det, åtminstone med riksmedierna som enda referens, svårt att utröna vad boken innehåller. Den verkar handla om att Popova är kritisk mot jämställdhetsforskning i allmänhet och någon Anna Wahl i synnerhet.

Denna forskare påstår att det blivit svårare för kvinnor att bli chefer - när det tydligen i själva verket har blivit lättare. Och att manliga chefer påstås ha något emot kvinnliga chefer när de inte alls har det.
Läser och lyssnar man lite närmare - särskilt på vad Popova själv anför - verkar hennes grundkritik handla om att feministiska forskare är så övertygade om kvinnors "strukturella underordning" att de varken bemödar sig om att undersöka detta empiriskt eller dra logiska slutsatser från den forskning de själva gör. Men att Popova anses ha åt helsike fel går däremot inte att ta miste på. För kolumnister, ledarskribenter och recensenter inte bara rasar mot boken - hela 39 forskare bemötte Popova i ett debattinlägg i DN (12/5). Och då går det ju liksom inte att låta bli att bli lite intresserad av vad människan hittat på.

Boken "Elitfeministerna. Ett spel för gallerierna" som getts ut på Bonnier Fakta är uppdelad i rubrikerna Politiken, Forskningen, Psykologin, Rättvisan, Historien och Framtiden. Till formen påminner den om debattböckerna som var vanliga under 1960- och 70-talen. Den är inte särskilt tjock, bara 123 sidor, och i den kritiserar Popova jämställdhetstruismer och politiska spel utan pardon.

Mycket riktigt granskas Wahls forskning, men boken innehåller mer än så. Popova redogör för turerna när regeringen skulle "samarbeta" med näringslivet i syfte att öka jämställdheten. Att inget egentligt samarbete önskades, att departementssekreterare undanhöll anteckningar och att människor skrämdes till tystnad är kanhända inga nyheter i svenskt politiskt spel. Inte heller att politikers von oben-attityd kan ha folkhemska rötter. Men ännu har vi inte sett mycket av den här typen av granskning inom jämställdhetspolitiken som Popova gör. Åtminstone inte på svenska. Annika Rabo granskade den svenska utbildningspolicyn i en utländsk antropologisk antologi för några år sedan och Ulrika Dahl har precis doktorerat på norrländsk jämställdhetspolicy, men det var i Kalifornien.

Visst går det att förstå att folk drar efter andan när Popova undrar varför svartklädda, buttra unga kvinnor skriver förgrämda texter i landets största tidningar om hur marginaliserade de är - och besvarar det med teorier om psykologisk hämndkultur samt drar paralleller till nazisters, rasisters och anti-fascisters mentala tillstånd. Men hon belyser ett intressant fenomen. Varför fokuseras så sällan på vad som faktiskt uppnåtts i den feministiska kampen? För tio-femton år sedan satt det betydligt färre kvinnor i deras positioner, unga eller inte, svartklädda eller ej.

Det går också att förstå varför folk blir irriterade av oklara och delvis felaktiga definitioner av en viktig ideologisk strömning som radikalfeminismen. Särskilt när detta påverkar den undersökning om svenska folkets syn på feminism som Popova själv utformat. Men Popova tvingar läsaren att i alla fall inför sig själv argumentera för varför just kön ska kvoteras, men inte andra potentiellt marginaliserande faktorer, som etnicitet, sexuell läggning eller handikapp.

Men framför allt är det skönt när en skribent inte nöjer sig med att stjärnögt redogöra för aktivitet och metod hos kvinnor med makt - statsråd som stödstrumpor - utan granskar deras förehavanden kritiskt. Om de som är del av hegemonin blir förbannade är det kanske bara att räkna med. Kanske ska uppenbara förvanskningar av bokens innehåll, liksom tendensen att i stället för att bemöta argument ta till personangrepp, förstås på samma sätt. Popova är ett hot mot den rådande diskursen.

Så de som tror att boken, eller Popova, är antifeministiska eller mot jämställdhet har fel. För även om inte teser och argumentation är i allas smak är själva anslaget, att kritiskt granska delar av den svenska jämställdheten, detsamma som att ta jämställdheten på djupaste allvar. Dessutom är det så här förutsättningar för förbättringar kan skapas.

(SvD)