Om delad föräldraförsäkring

För att propagera för kvoterad föräldraförsäkring - så kallad individualisering - tar tankesmedjan Agora och HTF hjälp av skribenter, politiker och forskare.
Det nuvarande systemet fungerar inte bra. Det är främst kvinnor som tar ut försäkringen, vilket påverkar deras privatekonomi, bidrar till kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden och förhindrar jämställdhet i hemmen. Svaret är att öka antalet pappamånader.

Vems valfrihet? har dock flera problem. Utgångspunkten är svensk heterosexuell kärnfamilj. Undantaget är "regnbågsfamiljerna" som bangredaktören Ulrika Westerlund skriver om men gör till något slags dubblerad kärnfamilj som också vinner på kvotering. Familjer med icke-svensk bakgrund nämns inte över huvud taget. Exakt hur försäkringen fungerar förblir också oklart. Olika skribenter tar upp olika aspekter, vilket leder till onödiga upprepningar. Istället borde en heltäckande genomgång funnits i bokens början.

Flera bidrag är röriga i sin argumentation och mellan de retoriskt starkare finns motsägelser. Lotten Sunna, AD på Resumé, skriver att forskare anser att försäkringen är en av huvudfaktorerna i ojämställdheten som råder på arbetsmarknaden. Må så vara, men i en nyanserad artikel skriver Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik, att förändrad utformning av försäkringen bara kan vara en mindre del av en politik som främjar jämställt arbetskraftdeltagande. Medan Anita Nyberg, professor vid Arbetslivsinstitutet, anser att fler pappamånader bara är en av de åtgärder som kan vara verkningsbara, och detta bara i kombination med andra åtgärder.

Det som avskräcker mest är dock synen på dem som är nöjda med dagens system. Enligt Expressens politiska redaktör PM Nilsson är detta "en ganska obearbetad oupplyst opinion". Lorentzi hävdar att kvotering inte handlar om henne själv eller andra kvinnliga stockholmsjournalister, för de kan redan dela lika och inser själva att detta är en fördel för dem. Problemet är alltså föräldrarna som inte väljer "rätt". Och hur ska de övertygas? Wanja Lundby-Wedin, som vet att hennes medlemmar inte håller med, vill inte köra över opinionen, men väl "gå före". Bengt Westerberg, en av de få som tar motståndares argument och oro på allvar, anser att övertyga nöjda kvinnor och män är en "lite större demokratisk utmaning".

Trots välvillig och noggrann läsning är åtminstone jag långt från övertygad om att kvotering är "nyckeln" till ökad jämställdhet. Kvoteringsförespråkarna har onekligen flera viktiga poänger, men i denna bok kommer de inte till sin rätt - och attityderna snarare repellerar än attraherar.

(LO tidningen)