Bögar på amerikabåtarna

NY BOK. Först tror jag att det är mitt fel, att jag haft fel förväntningar. Temat är onekligen romantiskt. En bok om homosexuella män som arbetade på Svenska Amerika Linien decennierna kring mitten av 1900-talet. Ett slags kringglidande frizoner för män som älskade män.

Och visst, författaren Arne Nilsson, docent i sociologi vid Göteborgs universitet, berättar genom de 25 män han intervjuat om partys där drag och homoerotik (där även en och annan heteroman deltog) frodades och accepterades. Hur de tack vare båtarna kunde möta andra män och få tillgång till en mer öppen, metropolisk gaykultur i New York och ta med sig tjusiga kläder och vanor tillbaka till Sverige. Och att det inte verkat funnits särskilt mycket homofobi ombord på båtarna. Homomännen var uppskattade av arbetsgivarna.

De hade vad de rika och kräsna passagerarna krävde -- en känsla för stil och andras behov. De kunde föra sig, dansa och konversera. De såg bra ut och klädde sig snyggt. En del av dem anställdes också enbart för att vara sällskap. Eftersom de var bögar kunde de även charmera de äldre kvinnorna utan att utgöra ett hot vare sig mot äktenskap eller regeln mot att inleda förhållanden med passagerna.

Men texten är faktiskt tung att läsa. Många frågeställningar samsas med en ofantlig mängd citat i varje kapitel. Inte för att dessa saknar intresse, men boken ska inte alls läsas som en ”välskriven, lättläst och underhållande berättelse” vilket påstås i baksidestexten. Den ska läsas som en välmatad akademisk text. En sociologisk-historisk undersökning där materialet analyseras utifrån genus och sexualitetsordningar och internationell manlig homoforskning. Och då kan den ge en hel del att fundera på.
Lever homosexuella män mer i en ”värld av ytor” och beror intresset på att betona ytans betydelse på att ju mer något är en fråga om utsida, estetik, smak och njutning desto mindre är det en moralisk fråga?

Stämmer det att homosexuella män är duktiga på service eftersom de genom att tvingas leva dubbelliv lär sig känna av andra människors subtila förväntningar och förändra sig därefter? Varför existerar i så fall inte samma förhållande för dito kvinnor?
Ur ett homopolitiskt perspektiv är det också alltid lika intressant när det visar sig att män lättare kan vara sexuella med andra män (i rena manliga miljöer), när homosexuella inte skiljs ut som en särskild kategori. Men tyvärr har texten gjorts onödigt tung även ur detta perspektiv. Det är pyttesmå bokstäver på täta, täta rader och ett kryllande av fotnoter och citattecken.

Bara det att männen boken handlar om genomgående kallas ”såna”. Det kan vara väldigt många ”såna” på en och samma sida, vilket snart blir nästan outhärdligt irriterande.

Titel: ”Såna” på amerikabåtarna
Författare: Arne Nilsson
Förlag: Normal förlag

(LO tidningen)