Antecknat från Adelaide

Trots att det är en avkrok är Adelaide värd för en imponerande konstfestival. I den ingår författarveckan där lokala förmågor varvas med prominenta besök, i år bl a Isabel Allende, Margret Atwood, CM Coetzee, Ruth Rendell och Jeanette Winterson. Inbitna litteraturentusiaster från hela Australien tar ledigt och trängs under tält och på gräsmattor, de flesta i förståndiga solhattar.

Jag tyckte det hela verkade överväldigande och siktade in mig på Winterson. Ja, jag gick plikskyldigt även till Coetzee. Han fick ju ändå nobelpriset och detta var hans första uppträdande sen dess. Men jag gick snart. Det var varmt, alla platser i skuggan var upptagna - även de intill de stora soptunnorna - och gav inte mycket. Coetzee hatar att föreläsa, vilket han sa och övergick till högläsning. På vägen därifrån passerade jag allendetältet - mycket mer publik och mycket mer skratt. Men inte heller där stannade jag. Hon sa ungefär samma saker som hon brukar. Om antiimperialism och magik i de vardagliga tingen. Och så skämtade hon kokett över sin bak.

Men Winterson, hon fångade mitt intresse. För tala, det kan hon.

Jag vet att ni inte tror mig, sa hon när hon fått publiken att skratta och applådera flera gånger på bara några minuter. Men jag är en introvert. Att jag kan tala inför publik beror bara på min uppväxt i gospeltälten. Och så körde hon så det rök. Där var poesin som kan rädda oss, få oss att tala och tänka annorlunda och hindra att vi faller offer för manipulation och kommersialism. Där var konsten mot mänskans ondska och språket som ska vara precist och inte bres som sylt över sidorna. Och här bad folk om råd och här delade hon gladeligen ut dem. Livet är svårt, även för mig, sa hon. Det tar ett helt liv att förändra. Men vi är inte ensamma och det gäller att ha tro.

Till och med jag rycktes med och tänkte att ja, poesi kan nog förändra världen trots allt.

Sen flörtade hon öppet med en stammande flata. Lämna ditt telefonnummer, sa Winterson. Det gick ett sus bland de högborgeliga adelaidedamerna. Flatorna log.

En ung grabb fick sista frågan. Men det kom ingen fråga. Istället berättade han stolt att han kommit trea i Big Brother, hur det gick till och uppmanade publiken att vara kreativa. Och här hade Winterson passionerat kritiserat medias ytlighet och reality-TV. När moderatorn får tyst på grabben och det unisona häcklandet tar Winterson till orda: Jag vet vad du borde göra. Gå och prata med festivalarrangörerna. Och hyr dig ett eget tält.

Jag gick raka vägen och köpte varenda bok, även den dagsfärska Lighthousekeeper. Vilket ironiskt nog väl var precis vad de kommersiella krafterna önskade.

Se www.adelaidefestival.com.au

(Expressen)